Jag har läst Tristian och Isolde som är skriven av Joseph Bédier. Det är en historia om två människor, Tristian och Isolde, som är förälskade i varandra. Det börjar med att Tristian tar på sig uppdraget att ta med sig Isolde hem till sin konung, Marc. På väg tillbaka dricker de en kärleksdryck och blir förälskade i varandra. Efter ett tag blir de tvungna att fly till skogs, men efter en tid återvänder de och Isolde går tillbaka till kungen. Då lämnar Tristian landet och de slutar med att han träffar en annan Isolde, Isolde med de vita händerna, som han gifter sig med. Tristian kan dock inte komma över Isolde och tids nog inser Isolde med de vita händerna att hon har blivit sviken. När Tristian ligger döende och väntar på att Isolde, som han har skickat bud efter, ska komma och ta farväl, säger Isolde med de vita händerna till honom att hon inte kommer och han dör. Isolde som i själva verket nästan är framme dör då också, av sorg.

Detta är en typisk medeltida riddarhistoria med både drakar, kärleksdrycker och förtrollade hundar. Miljöerna är också väldigt medeltida, stora skogar, slott, hav. Det är också så att tristian är den stora hjälten som i praktiskt taget är osårbar och klarar allt.

Jag tycker att detta i grund och botten är en bra historia, men alla övernaturliga händelser gör att det blir lite overkligt. Om det inte hade varit så att Tristian hade dödat en drake, eller att skälet till att de är så förälskade i varandra beror på att de drack en kärleksdryck, utan att det istället fanns naturliga förklaringar, hade det varit en trovärdigare bok. Jag skulle även ha velat att man fick veta lite mer om karaktärerna. Det är i princip bara Tristian som man vet lite om, hela boken kretsar kring att han är någon slags hjälte. Isolde vet man däremot inte mycket om. Det skulle också vara intressant att se historien ur någon annans ögon. Konung Marc och Isolde med de vita händerna är de verkliga offren, men det glömmer man lätt bort eftersom allt kretsar kring Tristian och Isolde

Detta är en vacker kärlekshistoria men jag hade velat att den skull gå in lite mer på djupet. Den hoppar lätt över detaljer och vissa händelser är hastigt beskrivna. Trots det tyckte jag att boken var helt okej och den var inte allt för svår att läsa, språket var lite gammalt men man vande sig snabbt. 

Jag har nu läst ut boken. Även om jag redan innan visste hur det skulle sluta måste jag säga att jag ändå ville he det annorlunda. Men det jag retar mig mest på är inte att de dog, nej det är det faktum att de aldrig hann ta ett riktigt farväl. När Isolde får vete att Tristian är döede reser hon hele vägen för att få träffa honom, men hon hinner aldrig dit. Först blir det oväder när det väl är över och man tror attt hon ska hinna dit i tid. Men då säger den andra Isolde, hon med de vita händerna, till Tristian att den andra Isolde inte är med på skeppet och han dör.

Nu är det ju egentligen så att det är Isolde med de vita händerna som det är synd om med tanke på att hennes man älskar en annan och att hon bara gjorde det för att hon blev sårad. Men på det sätt som historien berättas gör att man istället tycker synd om Tristian och Isolde och att det den andra Isolde gjorde är oförlåtligt. När man läser boken vill man ju att de ska få se varandra en sista gång.

Hej! Jag har läst lite i boken och dagens rubrik syftar på stälet dit tristian och Isolde "bosatte" sig på efter det att de flydde från kungen. Det jag egentligen undrar är varför de bestämde sig för att återvända. När de bodde i skogen kanske de inte hade det sådär jättebekvämt. De var ju tvungna att slita en del för att kunna klara sig, men de hade ändå trots allt varandra, och när man läser boken verkar det som om att det var det viktigaste. Skälet till att de återvände var väl möjligtvis att de kände skuld, men det var ju faktiskt så att kungen inte ville ha dem där. Hade det inte då varit bättre för alla om de bara hade gått vidare? De hade kunnat börja ett nytt liv på en annan plats. Då hade kanske historien fått ett lyckligare slut. 

Jag har läst en bit i Tristian och Isolde, och det finns en händelse som jag måste kommentera. I början av boken, innan Tristian träffar Isolde, måste han besegra en drake utanför staden. Först då kan han vinna Isolde och ta med henne hem. Om man bortser från denna händelsen så är detta en bok om en berättelse som skulle kunna ha hänt i verkligheten, men när man helt plötsligt blandar in en drake så blir det genast mycket mindre troligt. Visst är det en riddarhistoria och personen som skrev denna boken hade nog lite fantasi, men jag tycker ändå att det skulle ha varit bättre om man inte helt plötsligt slängt in en drake i historien, då hade historien varit mer verkighetstrogen och kanske lite interessantare (även om den redan är ganska ok).